Är engångsplast på väg att upphöra?

EU:s förbud mot vissa typer av plastprodukter för engångsbruk trädde i kraft den 3 juli 2021 och omfattar plastprodukter som används en gång eller under en kortare tid innan de slängs.


Plastens höga funktionalitet och relativt låga pris innebär att detta material är allestädes närvarande i vardagen. Även om det har viktiga tillämpningar inom många sektorer (t.ex. hälsosektorn), har det visat sig vara skadligt för miljön, särskilt när det gäller havsföroreningar. Kortlivade tillämpningar av plastartiklar, som inte tar hänsyn till återanvändning eller kostnadseffektiv återvinning i sin utformning, leder till alltmer ineffektiva och linjära mönster i både plastproduktion och plastkonsumtion och det är viktig att genomföra internationella åtgärder för att minska dess inverkan.


Plast - havsmiljöns hot

Marint skräp är gränsöverskridande i natur och anses därför vara ett växande globalt problem. Att minska det marina skräpet är ett viktigt steg mot att uppnå SDG 14, ett mål som uppmanar om att bevara och på ett hållbart sätt använda oceaner, hav och marina resurser för en hållbar utveckling. I EU är 80-85% av skräpet på stränderna av plast, varav 50% utgörs av engångsbruk produkter och 27% av fiskerelaterade föremål. Detta plastavfall är särskilt skadligt för de marina ekosystemen och den biologiska mångfalden, men även för människors hälsa och kan till och med skada verksamheter som turism och fiske. Därför är det viktigt att vidta åtgärder för att minska nedskräpningen inte bara på stränderna utan även i vattendrag och närliggande områden.


Bakgrunden till EU:s direktiv om engångsplast

EU:s direktiv om engångsplast syftar först och främst till att minska mängden avfall som genereras och främja cirkulära strategier som prioriterar hållbara och giftfria återanvändbara produkter. I januari 2018 publicerade EU A European Strategy for Plastics in a Circular Economy, där behovet av ett lagstiftningsförslag om engångsplast beskrevs. Året därpå trädde direktivet om engångsplast i kraft, men det var först i maj 2021 som kommissionen antog riktlinjer för engångsprodukter och fiskeredskap av plast. Slutligen, den 3 juli 2021, initierades märkningskrav och vissa engångsanvändning produkter får inte längre släppas ut på medlemsstaternas marknader.


EU:s direktivet

Direktivet innehåller restriktioner för användningen av bomullspinnar, bestick, tallrikar, sugrör och dryckes-omrörare av polystyren, men undantar medicinskt relaterad plast, inklusive masker och handskar, som har blivit allmänt förekommande under pandemin. Användningen av andra produkter, t.ex. engångsplastpåsar, -flaskor, tobaksfilter och våtservetter för hygieniska ändamål, bör dock begränsas, men de kommer att fortsätta att finnas tillgängliga på den europeiska marknaden. När det gäller de sistnämnda plastprodukterna för engångsbruk vill EU begränsa och minska användningen av dem genom olika strategier som ska genomföras av medlemsstaterna. Dessa åtgärder är inriktade på att öka medvetenheten, införa krav på utformning och märkning, samt system för Extended Producer Responsibility (EPR). Medan märkningskraven syftar till att informera konsumenterna om plastinnehållet i produkter och om de rätta alternativen för bortskaffande av dem, följer EPR principen om att “förorenaren betalar” och fokuserar på att genomföra ansvarssystem för att täcka de nödvändiga kostnaderna för avfallshantering och kampanjer för att öka medvetenheten.


Ett svenskt exempel - beskattning av plastbärkassar

För att komma till rätta med plastföroreningar röstade den svenska riksdagen i januari 2020 för att godkänna en skatt på plastpåsar. Som ett resultat av detta beskattas de flesta plastpåsar nu med 3 kronor styck, medan plastpåsar vars tjocklek är mindre än 15 mikrometer och vars volym är mindre än 7 liter beskattas med 0,30 kronor styck. Denna regel har gällt sedan april 2020, men den gäller inte för plastpåsar som är avsedda för kontinuerlig användning eller avfallspåsar. Ett år efter att skatten infördes konstaterar Naturvårdsverket att skatten har haft en stor inverkan på konsumtionen av plastpåsar, som har gått från 74 påsar per person 2020 till 55 påsar 2021.


Vikten av internationella riktlinjer

Åtgärder på internationell nivå kan vara till hjälp för att skapa allmänna regler som länderna måste följa för att minska plastavfallet, men också för att se till att medborgarna får tillgång till mer plastfria alternativ, som t.ex. tallrikar tillverkade av löv och träbestick.

På individuell nivå kan man också vidta vissa åtgärder, även om beteendet i hög grad beror på den enskildes medvetenhet och livsstil. Vissa kan vara mer benägna att välja plastfria alternativ eller bära återanvändbara produkter, medan andra kanske inte är medvetna om eller har möjlighet att göra det, vilket gör att det inte är möjligt att enbart förlita sig på konsumenternas förändrade beteende när man ska ta itu med en avfallskris. Det krävs därför att regeringarna tar ett steg framåt och samarbetar för att utarbeta strategier och lagar för att minska plastavfallet, som sedan kan anpassas till verkligheten i varje land, eftersom det inte finns någon generell lösning på denna fråga.



Av Joana Rebola, Leafymade team

Bild Brian Yurasits / Unsplash

46 visningar

Liknande inlägg

Visa alla